Ja, hur ska man ta såna komplimanger? I förrgår åkte jag ned i hissen med min äldre granne. Jag hade på mig full träningsutstyrsel efter morgonens träning. Jag hade planer på att fortsätta träna lite på eftermiddagen och tänkte att det var lika bra att ha på mig kläderna hela dagen. Innan vi skildes åt påpekar grannen att jag ser bra ut efter graviditeten. Först blev jag glad! Ja! Vad kul! Men sen börjar jag tänka. Vad menar han egentligen? Är det en uppmuntran kanske? Jag har fortfarande ca 8 kg att gå ned till matchvikt plus formning av kroppen så klart (magen asså...magen) innan jag känner mig i form. Han såg ju att jag hade mina träningskläder och kanske ville ge tummen upp att jag "gör nåt åt min situation"?
Samma dag på affären, fortfarande utstyrd i träningskläder, träffade jag en gammal bekant som sa detsamma. You look great post baby! Eh? Ja. Tack...eller? Kanske ska man bara tacka och ta emot?
Jag kämpar i alla fall på. Numera är det morgonpromenader tre dagar i veckan och tre dagars morgonlöpning som gäller. Förutom idag då det regnar! Istället körde jag och maken "trappintervaller". Vi bor på sjunde våningen och turades om att gå upp och ned för trapporna (den andra vaktade och lekte med sonen). Jag klarade sju omgångar och sen var jag helt slut...Visserligen hoppade jag lite jumping jacks och höga knän mellan vissa gånger, men ändå...
Puh!
