Zumba, New York style

Förra söndagen var jag och svägerskan på Zumba på hennes gym. Mjo. Salsa och samba i all ära, detta gym bjöd på twerking, whining och rumpskak som hette duga. Det var ca 50 personer i alla åldrar från 15 upp till säkert 60 eller äldre som skakade rumpa och sexade sig. Ungefär så här såg det ut:

Och detta:

Föreställ er detta på ett svenskt zumba med damer i 60-70 års åldern!

Juni och början på fortsättningen!

Jag har legat lågt länge nu, inte varit motiverad till att prata om träning. Eller kanske mest av allt att prata om mål. För mål har jag. Motivationen däremot tryter lite. Det känns som att det börjar landa lite nu. Jag har börjat hitta mig själv igen. 

Sedan vi flyttade till New York för tre år sedan, bytt jobb (fick sparken), blev gravid, svärmor som gick bort, nytt jobb, sonens födelse, studier och sedan nya jobb igen, har jag haft svårt att hitta balans, hitta min väg, min nya motivation, min vardag.

Min vardag kanske är det bästa ordet. Det är lätt att hitta rutin när allt är sig likt. När man går upp samma tid på morgonen, när man jobbar på samma jobb, åker hem samma tid, lägger ETT barn samma tid, tränar det man tycker är roligt...och så börja om igen. Men när livet gör så att man kastas fram och tillbaka ideligen, är det svårt att hitta rutiner.
Nu, nu börjar det falla på plats.
Träningen finns där sedan ett år tillbaka och har ökats på så sakta. Nu tränar jag 5-7 gånger per vecka. Maten har inte varit lika fin. Dels har jag haft en lång uppförbacke att hitta ersättning till min gamla mat från Sverige. Bland annat finns inte kvarg här på samma sätt. Kvarg som är så användbart! Jag har hittat, men det är fruktansvärt dyrt. Keso smakar illa här. Inte alls gott. Mycket bröd innehåller väldigt många tillsatser. Nu har jag så sakta hittat min matväg också. Dessutom har jag tagit ett stort beslut.

Jag har slutat med socker för gott. Efter att ha gjort samma resa gång på gång på gång, har jag insett att för mig fungerar det inte att äta socker ibland, att bara ta EN kaka, att ta EN bit choklad, att äta 100 gram lösgodis på lördagar...När jag äter lite grann vill jag ha mer. Och oftast kan jag inte hindra mig. Det är en sjuk känsla. När jag har uppehåll på socker har jag inte alls den känslan. Så snart jag börjar äta socker igen återkommer den. Förra veckan fick jag nog. År efter år har jag kämpat och försökt. Ibland måste man helt enkelt ta en omväg kring det där berget för att inte stånga sig blodig mot bergväggen när man försöker gå IGENOM berget. På torsdagen sa jag att "Imorgon, Imorgon slutar jag med sött för gott. This is it. No more". Och sedan dess har jag inte ätit choklad, bakverk, godis. Jag ska äta hemgjort gott gjort på nyttigare varor, med lönnsirap eller honung. Det triggar mig inte och lets face it, jag orkar inte och hinner inte baka och fixa så mycket. Därför blir det bara emellanåt.

För att komma igång med bloggningen har jag bestämt att följa en juniutmaning som startar på måndag.

Mina mål: bli starkare. Testa rolig träning. Kunna springa ett halvmaraton i oktober. Gå ned de sista 10 kg efter graviditet.