Det ser inte så mycket bättre ut alls. Det kan ta fram till den 10 november innan vi får el. Om vi har tur. Det är galet kallt i lägenheten nu. Vi spenderar mestadelen av dagen hos svågern som har el. Men det är litet och vi får inte alla plats att sova här. Jag och maken går hem om kvällarna och sover. Dottern får stanna hos svågern och hans tjej och svärmor. Det är för kallt att bo i lägenheten för små barn. Vi går upp sju våningar i mörkret och tänder ljus i lägenheten. Det var mysigt den första dagen...inte så mycket längre,
Klart man ska vara tacksam för att det gick så bra som det gick. Vi har allt kvar, hem och hus, liv och lem...samtidigt är det länge att gå utan el. Kanske två veckor till slut...
Idag duschade jag på gymmet. Härligt!!!
2 kommentarer:
Usch, låter jobbigt verkligen! Det blir lång tid, får ni inga besked någonstans ifrån? Kanske det är så att det finns riktiga katastrofområden som tas först eller så är det ekonomiskt tänkande bakom, vad som bör komma igång och prioriteras, men väldigt jobbigt låter det, undrar hur de går för dem som hade någon form av hemtjänst eller är sjuka? Gamla och helt ensamma? Det blir väl en utvärdering sedan hur staden klarade detta. Rulla in dig i yllefiltar om du har, de värmer bra, kram!
Usch, stökigt blir det när det inte blir som vanligt.
Skicka en kommentar