Läskigt

Här i USA har jag ingen våg! Jag som brukar väga mig flera gånger i veckan, de senaste åren i alla fall. Svärmor har en våg, men den har inga batterier och jag känner inte riktigt för att kolla vilka slags batterier som behövs. Säkert såna där specialare. Drygt att leta reda på.
Jag har visserligen mitt måttband med. Måtten håller jag reda på och det kanske är bättre? Mentalt känns det bättre. Grejen är ju att om man har en våg, då väger man sig av bara farten och kan inte riktigt låta bli. Nu när jag "inte har" nån blir det ju inte av och det blir ingen fixidé. Ganska skönt, men läskigt. Det ÄR en vanesak. Verkligen. Jag ska försöka undvika vågen nu faktiskt. Man ser ju om kläderna sitter bra och om måtten ökar eller minskar.

Maten här har kanske inte varit den bästa de senaste veckorna. Det är mycket man vill pröva på igen, som man saknat. Och så är det mycket sällskapsätande också. Det gör inget. Balans, som alla pratar om. Den senaste veckan har jag återgått mer och mer till det vanliga. Dock är det svårt med lowcarb eftersom vi inte betalar maten själva ännu. Det ÄR dyrare att äta mer kött och sånt (speciellt som jag inte hittar kvark och sånt)...men min kropp verkar hantera det bra ändå. Det är skönt!
När jag är hemma i Sverige veckorna i augusti, ska jag äta massor med kvarg! :)