Livet i New York

Livet i New York är svettigt minst sagt. Det är mycket varmt på sommaren, och väldigt fuktigt i luften. Antalet regndagar är väldigt få, speciellt i år tydligen. Sedan vi kom för lite mer än tre veckor sen har det regnat 1-2 dagar, resten har varit soligt och varmt. Någon dag molnigt, men fuktigt.
Det är mycket folk överallt, på stan, i affärer, på bussar och tunnelbana. Mycket trångt. Men för det mesta har folk mycket respekt för varandra.
Män håller upp dörrar för kvinnor och låter dem gå före eller hjälper till om de ser att man har det tufft (bärande eller liknande). De flesta säger "Excuse me" långt före innan de behöver tränga sig förbi. I Sverige är det oftast så att man inte ser att någon vill förbi förrän de står alldeles bakom och försöker "smyga" förbi genom en minimal springa (som om man har ögon runt hela skallen och man kan se exakt när någon är på väg och vill förbi?)
Det är kompakt living som gäller. De flesta lägenheter är små, med små utrymmen. Många delar på små utrymmen med andra ord. Om man inte har råd med en stor våning eller ett hus, men de få som finns är galet dyra. Det är nog lättare att hitta bostad här i New York än i Stockholm. Det är privata bostäder alltihop och det finns inga köer på 20 år. Standarden är sämre, skulle jag vilja säga, men samtidigt får man det man betalar för.
Maten är annorlunda. Mycket skräp finns på marknaden. Mycket som är sjukt gott. Jag svär, hade jag ingen discplin skulle jag lätt väga 250 kg. Eller mer. Bröd har typ ett ton konserveringsmedel och håller hur länge som helst. Hemma möglar det efter nån vecka. Inte här! Här kan det hålla flera veckor. När jag bodde här sist, såg jag aldrig mögel, trots att jag vet att vi hade gammalt bröd hemma nån gång. När jag sedan flyttade till Sverige blev jag chockad att brödet blev gammalt så snabbt...
Dock finns det också bra alternativ, det gäller bara att hålla ögonen öppna och blunda när man passerar det galet goda, förbjudna!

Carrot cake to die for

Vid min park