Flytten. Onsdag. Jobb. Det går framåt. Igår ringde de från Ticket där vi köpt biljetterna. Information fattades! Snacka om panik. Jag vet dessutom att vi fyllde i informationen över telefon, med den kvinnan som ringde. Hon bad i alla fall om ursäkt. Och idag måste jag gå in med passen på kontoret här i stan för att fixa och hoppas på det bästa. Precis vad jag behövde. Som om inte allt annat jag måste göra är nog.
För övrigt är det snart dags att säga hej då till vissa och det känns grymt jobbigt. Jag kommer ju tillbaka nån vecka i augusti, men inte min dotter. Då är det farväl för en lång tid framöver. Mormor, morfar, mostrar, syskonbarn...Riktigt jobbigt. Det ser jag inte fram emot. Jag ser fram emot när det är över. Då känns det alltid lättare (jag har ju skilts från mina nära och kära en hel del genom åren)...Just nu är tanken jobbig.
3 kommentarer:
Tänkte på dig igår, när det är dags...att flytta. Dessa blandade känslor som måste bubbla runt i kroppen ömsom av lycka och ömsom av sorg.
Hur det än känns, Trillis, vet jag att det kommer att bli bra. Styrkekramar till dig och din familj!
Förstår att de känns jobbigt, men familjen måste gå före. Ni kommer att få de så bra over there! Kramen till dig
Men...du kommer väl fortsätta blogga, eller?
Skicka en kommentar