Jag måste sluta!

Jag måste ta mig ur sunkträsket omedelbart. Idag har vi avslutning på jobbet (ni vet skolavslutningar) och givetvis måste man vara lite finklädd. Jag har inget snyggt egentligen att ta på mig. Försökte mig på en vända på stan, men ingenting fanns. Eller så blir jag osäker om det verkligen passar..
Till slut dammade jag av en gammal klänning jag hade på avslutningen för tre år sen (och då vägde jag väl nästan 20 kg mer än idag) och den klänningen fick duga. När dottern fick syn på mig i morse blev hon genast min prins och jag var hennes prinsessa. Hon hade en hel teater där hemma och tog min hand och bugade och bockade och guvetvad.

Och sen på förskolan. Hon sprang in på förskolan till förskollärarna och skrek:
- Kom och titta på min mamma! Hon är en prinsessa!
Och sen visade hon med hela kroppen åt vilket håll de skulle gå, som värsta presentatören.

Fröknarna kom och ojade sig och log och sa att jag skulle njuta av detta ögonblick (vad menar de med det? Min dotter är annorlunda. Hon kommer aaaaldrig att skämmas över sin morsa)...

Så ja. Sunk är på väg ut. På innelistan står borsta håret, lite smycken och mascara och kläder som inte är urtvättade. Kanske reaktionen inte blir fullt så hypad när jag klär på mig något piffigt nästa gång.