Sidor

söndag 3 juni 2012

Idet - here I come

Igår hade jag sett fram emot ett Bodyrockpass på kvällen, men när kvällen väl kom var jag så slutkörd att jag inte pallade. Det fick bli en riktigt lång dusch, lite tårar och sen tidigt i säng. Jag var faktiskt så slut att jag kände att jag helst skulle ha gått in på mitt rum, låst dörren för att komma ut efter tre-fyra dagar. Dottern testar alla gränser, kliver på alla nerver hon kan som om hon spelar piano, varje dag, varje sekund emellanåt och jag är ensam i det hela. Två veckor kvar. Känns nästan värre än när det var tre månader kvar. Faktiskt. För nu kan man ta på det. Nu är det snart dags.
Men så kommer det mornar som idag, när N bara är helt fantastisk och rolig. Vaknar upp i sängen och ropar så att vi kan kramas och mysa. Hon sjunger roliga sånger hon hittat på själv och är helt fantastisk. Det är klart att hon också lider av att vara ifrån sin pappa. Hon bryter ihop ibland utan anledning och gråter hjärtskärande. Och där i mitten står jag själv som också kastas mellan lycka och förtvivlan. Saknad, längtan, glädje och allt däremellan. Jobb, studier, packning och tröstning...
Så jag pallade inte igår. Idag blir det istället ett extra tufft pass på gymmet. Sista gången på gymmet här i stan. Nästa vecka är det dansuppvisning och då ska vi föräldrar få se på när barnen dansar. Jag längtar!

Ha en fin söndag mina vänner!


7 kommentarer:

Maria - Helt (h)ärligt! sa...

Åh vilken talande bild, den måste jag spara. Det är så tydligt hur man tacklar motgångar om man är i balans eller inte. Jag ska inte säga att två veckor går fort för jag vet att det inte alltid gör det. Allt jag kan säga är att det snart är dags, och att du ska kämpa vidare! :-) Ibland är det helt okej att hoppa ett pass. Livet kommer emellan liksom. Kramis!

Malin-Charlotta sa...

Åh den där känslan, att vilja stänga in sig och låsa upp dörren 3 dagar senare. Den känner vi igen!

Du har all rätt att vara ledsen, att gråta och att känna du inte orkar. Det har inget med din kärlek till lillan att göra. Vi människor tar slut ibland, när det är för mycket, för vi är inga helgon, Trillis. Du knyter ihop säcken med allt vad du har i ditt liv just nu (och det är inte lite !!) varje dag, på alldeles egen hand.

Släpp ut skiten, stå och gråt i duschen om det är det du behöver göra. Hoppa ett träningspass och gör något annat om du vill för att samla energin åter. Gör det du BEHÖVER göra för att komma i balans igen, inte det du MÅSTE göra för att nå balans igen.

kRAm tIlL dIG!

Västgötskan sa...

Såna där dagar kommer. Usch och fy för dem! :-P

Styrkekram!

Lisa sa...

Suck det där låter jobbigt. Ibland är det bara så skönt att gråta ut! Man kan inte orka vara stark hela tiden, det funkar bara inte. Och servile ju inte direkt bättre av att man är hel trött och slutkörd. Gråt ut, sov gott, och kom tillbaka med Ny energi imorgon:)
Kram!

Jenny sa...

Fina du! Beundrar dig. Och om det är till någon tröst så känner jag likadant, om än inte av samma anledning. Stora kramar till dig, hoppas du snart mår bättre!

Beatatjata sa...

Kram fina du! Nu går.tiden fort och N kan snart promenera på din mans nerver.istället för på dina :-)

Kevlarsjäl sa...

KRAM! Stora kramar. Snart blir det bättre.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...