Det är fan inte så konstigt!

Visst känns det som om det skulle vara lite skönt att se resultat av träningen efter en vecka? Att muskler bara poppar upp som svampar ur jorden en sen regnig höstdag? Så känner jag oftast. Jag vill ha resultat NU NU NU och helst igår. Tålamod är en dygd, jag vet. Men jag kan inte hjälpa det.

Och just igår, när jag äntligen kunde se muskler under fettet på armarna, fattade jag. Det tar ett tag för kroppen att hänga med! Tänk själva. Jag har aldrig riktigt varit den där träningstypen, även om jag av och till testat på olika träning (fotboll, innebandy, handboll, pingis, löpning, aerobics, Bodypump). Kosten har i princip varit enormt dålig under hela min uppväxt och under största delen som vuxen. Det är under de senaste två åren som jag lagt ned tid och energi på att äta rätt. Tidigare var det mycket snabba kolhydrater, godis, läskt, bröd etc. You name it, jag åt. Bra mat har jag också ätit så klart, men överflödet av det dåliga har gjort att den bra maten kommit i skymundan.
Jag har aldrig varit den smala typen, aldrig haft platt mage, putande rumpa eller muskulösa armar.

Efter att ha behandlat kroppen på det sättet under hela mitt liv förväntar jag mig sen att kroppen på ett par månader/nåt år ska "reparera" sig och bygga muskler, ta bort fettet från magen och lyfta min bakdel en halvmeter...Är det realistiskt? Egentligen?
Sakta men säkert. Sakta men säkert. Mitt nya mantra.