Bortglömd?

Jag har inte varit aktiv här på ett tag och det är för att jag inte riktigt varit aktiv i mitt liv heller. Jag bestämde att lägga alla måsten om träning och kost på hyllan fram till februari. Man ska väl inte göra så egentligen. "Bara att börja" som det så vackert heter, Men jag har inte haft motivation, tid eller ork att ta tag i saker. Vinter, spädbarn, stort barn, studier...NU känner jag att det börjar vända. NU är jag mer laddad.

Jag ska ordna bloggen lite, byta bilder, fräscha upp.

STEG 1 startade igår: Sockerfri månad. Skönt! Nästa vecka STEG 2: varannan dag 20 armhävningar och varannan dag 50 squats i en månad.
STEG 3: power walks minst 3 gånger i veckan med start 1 februari STEG 4: Zwow-utmaning med start 1 mars.

På toppen

Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv. Gravid som ogravid. Och det känns. 

Skönt ändå att jag byggt upp en ganska bra fysik innan jag blev gravid. Starka ben, stark rygg. Förra graviditeten hade jag väldiga ryggproblem redan i vecka 24-25 och de höll i ända till långt efter graviditeten. Ryggskott fick jag två gånger 2009. Inte alls roligt. 

Nu är det bara nån vecka kvar innan barnet ska komma och sen är det dags att styra kosan mot toppform. Sakta men säkert. Jag har lärt mig ett och annat på vägen. Både om tålamod, kost och motion. 

Jag ser fram emot att börja träna och bli starkare. Äntligen snart dags! Jag har börjat smygläsa lite träningsbloggar igen nu. Tills nu har jag faktiskt inte haft lust att se bilder eller höra om hur bra det går för andra träningstokiga...Känns väl ganska småsint av mig. Jag kallar det självbevarelsedrift....Sorry guys. Men snart är jag tillbaka igen!

Det spritter i kroppen!

Nu känner jag att jag verkligen vill komma igång och träna efter graviditeten! Jag vill hoppa, springa, köra jobbiga gympass och ut i spåren och löpa. Lyfta vikter och yoga!
Just ja, jag är fortfarande väldigt gravid ja...Men sju veckor kvar lite drygt. Jag har redan börjat planera min comeback i träningsvärlden. Och vad jag längtar!

På nåt sätt har jag verkligen fått en ny sporre med träningen. De senaste åren, när jag liksom varit i bra form, har det bara rullat på. Inga konkreta mål. Jag gillar mål! Efter bebisen kommer jag nu att dras med några kilon för mycket. Erm, en hel del. Och det ska verkligen bli en utmaning att återfå min "gamla" kropp (med lite nya skavanker och krigsskador som jag ömt kommer att älska)! Sakta men säkert är min metod. Ändock. Snart smäller det!

(Och ja, jag ska njuta av bebistiden och har det fantastiskt och inte jäkta och stressa och må dåligt över min överviktiga kropp också. Med träning! Äsch, jag behöver inte förklara mig för er. Ni fattar ju allihop! Vi har väl varit i samma båt!)

Not so much

Det här med morgonträning är nog inte min grej i alla fall. Jag ÄR en morgonmänniska. Kan lätt gå upp klockan 06 om jag lägger mig i hyfsad tid kvällen innan. Faktiskt så vågar jag påstå att jag mår bättre när jag går upp tidigt, gärna runt 07. Redan när jag sover till 08 så känner jag mig dåsig under dagen. Pensionärsvarning? Förmodligen.

Eftermiddag är ganska bra träningstid. Då har jag hunnit käka lite, vaknat till...jobbat kanske. I somras var det andra bullar, då var det mest morgonträning. Kanske är det snarare en vanesak?

Just nu är jag tacksam för den formen jag hade innan jag blev gravid. När jag är tillbaka i matchform efter bebisen är ute, kommer jag aldrig mer att klaga på att jag måste bli smalare, måste det och det...Jag var i bra form måste jag erkänna. Nu när jag kan känna mina lår mötas när jag går, eller när jag glimtar till en sekund i spegeln och ser min mage (som mest är tjock och inte gravid) får jag flashbacks till 2009, på toppen av mina tjockisår. Hur annorlunda jag är nu mot då. Mentalt och fysiskt.
Som sagt, när matchformen är tillbaka sommaren/hösten 2014, kommer jag inte att klaga på min kropp igen...Den var bra som den var!

Ibland ska det gå långt innan polletten trillar ner!

Preggotänk

Jag har googlat och nu känner jag mig normal igen. Jag läser om andra kvinnor som har det som jag, som är hungriga 24/7, och äter konstant. Det är många där ute som har det som jag. Tack och lov för internet!

Nu ser jag mest tjock ut och inte så gravid. Å andra sidan var det en granne idag som tittade menande på min bulliga mage och sa: So you are at it again?
Man kan ju undra om han menar en baby eller om jag funnit kakburken igen? Det är väl både och kan jag tro.

Den här veckan ska jag försöka mig på morgonträning. Av olika anledningar spenderar jag ganska mycket tid hemma nu, men jag blir så lat när jag inte jobbar! Sitter jag framför datorn en stund så är det som om jag plötsligt blir supersömnig. Sen hämtar jag dottern och därefter är det full rulle...

På det igen. Och jag ber till högre makter att hungern tar slut snart...