14/29 Jag lyckades trots frestelser!

Började dagen med att baka gott till maken och dottern. Kanske inte skulle gjort det för hela dagen luktade mitt hår nybakat! Och jag blev så sugen. Dessutom kom chefen med choklad till sina anställda, (fast det kanske var i förrgår? hmmm) och dottern bjöd på geléhjärtan när jag kom hem. Det var bara att ducka och springa!
Tack och lov lyckades jag ju göra en tillåten fin kaka (som jag kan rekommendera till alla!) och som jag till och med kan äta till mellanmål idag. Inte illa pinkat.
Till middag åt vi wasabilax (ta laxfileer, mixa philadelphiaost 12 % eller mindre om det finns, med wasabipasta och lite salt. Salta och peppra fisken och bred sedan på wasabiosten. In i ugnen 25 min på 150 grader. Voila!).

Träningen blev hemma. Jag trotsade mina kvinnosmärtor och körde på. 14 dagars träning i rad. Men jag känner mig faktiskt inte alls sliten ännu. Det är ett bra program. Mycket kroppsvikt och effektivt! Jag gillar!

11/29 Första "bakslaget"

Att dansa på rosor är svårt under en längre tid. Dag 11 hade jag min första "fail". Bra frukost, bra mellis/lunch och sen blev det en hamburgare ute på stan (visserligen en med närproducerat kött, mycket grönsaker och inga strips)...Middagen blev bra. I stort sett en bra dag, men så var det den där burgaren...well, well. You live and you learn.
Träningen blev hemmaträning med intervallcardio (hopprep, jumping jacks, KB-swings, höga knän) och så resten av programmet. Körde dessutom ett halvt Bodyrockpass. Orkade inte mer efter det!
So, all in all. Not too shabby.

Värre än jag trodde

Mätte och vägde idag. Det var flera centimeter värre än jag trodde. Mycket värre. Katastrofalt värre. Megavärre. "Jag-kan-inte-fatta-det"- dåligt...
Tur att jag vägde mig också, för det var mer positivt faktiskt. Men fan asså. Jävla skit. Piss och bajs. Runkbulle. Helvetes jävla skit. Fy fan.

Så där. Då var det över. Nu känns det bättre. Livet går vidare!

Dagens Do not

Åk inte till affären efter att inte ha ätit på mer än sex timmar. Förresten, scratch that, se till att äta med jämna mellanrum och låt det inte gå sex timmar mellan målen. Om ni ändå råkar svälta er själva, åk inte för att inhandla lunch i en affär utan att ha ätit åtminstone en frukt innan.
Jag lovar, chokladbitar, lösgodis, chips, tårtor, you name it, tar strypgrepp om din hals för att tvinga dig att köpa bara "en liten bit".

Dagens Do not

Spara inte en massa överblivet juldgodis och julbak runt i huset om du är på sockerdetox. I varenda lucka som öppnas ligger det frestelser och väntar på att hugga tag. Igår gick min dag toppen. Idag gick det också bra, men det krävdes lite mer viljestyrka. Saffransbiscotti som ligger och skriker på mig på köksbänken, hemmagjorda mozartkulor som flirtar med en i köksskåpet och så då där saftiga små lussebullarna som ser extra smaskiga ut i burken på bänken...Nu har jag slängt det mesta. I frysen så klart. Jag kanske får ångra det senare, men att kasta allt känns lite drastiskt och slösaktigt. Jag ska väl kunna ha lite godis i skåpen utan att gå bärsärkargång? Eller?
Middagen igår och idag har inte varit helt 100%. Överbliven stuffing har fått hamna på tallriken (gjord på polenta och korv och buljong) men också skinka och kalkon som inte är helt hemskt. Imorgon blir det också så och sen är det slut. Å andra sidan tar jag inga megaportioner som jag kunnat göra. Jag liksom easar in i goda vanor. Nästa vecka tänkte jag ta en väldigt lågkolhydratkost som under min tidigare utmaning. Och sedan back to normal veckan efter. Vi får se hur det funkar. Ska bli kul att se!
Nu ska jag fortsätta stå emot sötsuget.

Tåfjutt

Jag vet inte hur jag lyckades, men jag tror att jag brutit min "pekfingertå" (alltså den tå som är närmast stortån). Jag sprang in i vardagsrummet (min dotter jagade mig) och på nåt sätt lyckades jag inte få upp foten tillräckligt utan slog i den i tröskeln. Jäklar i min låda vad ont det gjorde! Jag skrek som en galning och det gjorde ont en halvtimme efteråt. Det värker fortfarande i tån två timmar senare om än lite mindre. Kan inte böja för mycket på den, för då gör det ont. Galet!
Jag ska försöka träna ändå. Det var det första jag tänkte på: Kommer jag att kunna träna? Jag ska testa denna HÄR från Myomytv. Efteråt kommer jag att göra Bob Harpers Core Challenge också. Ska försöka två gånger. Beror på tån också...
I keep you updated!

Ni är så kloka!

Ja, hela bunten som kommer in här och läser och kommenterar, ni är så himla  kloka helt enkelt. Jag blir verkligen glad att läsa alla kommentarer med ord som både värmer, skänker styrka och alla råd. Mitt beslut känns ännu bättre idag när jag alldeles precis ska äta lite havregrynsgröt. Kostschemat jag gick på förut innehöll väldigt få kolhydrater. Väldigt, väldigt få. Och var superstrikt. Som några sa, det är nog inte min grej helt enkelt. Jag gillar lite frihet, och visst en kort kort period kan man ju äta enligt schemat för att få snabbare resultat om man sitter fast och harvar på samma ställe. Men att leva så? Nej tack. Fram med variation och roligheter! Och havregrynsgröt - min absoluta favoritfrukost.

Helt sant är också att jag inte skjuter upp nånting egentligen. Jag lär mig bara leva balanserat. Som det ska vara. Och ska man må dåligt på den (för mig) långa vägen till en platt mage, är det verkligen värt det? Jag är vältränad har jag insett, men magen är envis som få. Den grabbar tag i allt fett den kan få och håller ett stadigt tag om det. Blir jag lyckligare med en platt mage då? Troligtvis. Värt ett försök i alla fall. Att skynda fram den är ändå inte rätt väg. Jag håller en stadug kurs och så bit för bit, varje bra val jag gör, för mig närmare mot målet...ingen panik. Inget skynda. Livet ska vara roligt också.

Sockerdjävulen på min axel

Igår attackerades jag plötsligt av djävulen. Den satt på min axel och domderade en hel eftermiddag. Det var nära att jag började lyssna på dem predikan om att "Det där med sockerstopp var ju evinnerligt dumt, du har ju inga som helst problem med socker" "du KAN äta bara EN bit om du vill, inte behöver du sluta helt bara för en dum helg" "BARA idag. Du har ju inte ätit på hela veckan. Duktiga du" "Ta lite choklad. Det är ju såååå gott" "Man lever bara en gång kära du" "Lev lite!"

Gah! Jag trodde jag klarat det värsta, men så kom sockerdjävulen på besök igår med en hel arsenal små slavar som försökte få mig att äta nåt sött. Tankarna snurrade med chokladkaka, muffins, gräddtårta, kladdkaka, saffransbullar, marsipangodis, pepparkakor...Ja, jag tänkte på allt och försökte hitta på en ursäkt till varför jag kunde äta bara liiite. Oftast händer detta när jag är hungrig, men så var det icke igår. Jag var inte alls hungrig och så var jag väldigt upptagen. Ändå var jag besatt av socker  på eftermiddagen.
Som tur var lyckades jag övervinna mitt sug och jag har planerat nåt gott till helgen. Ikväll ska jag göra bananglass, hacka lite nötter (och kanske riva en gnutta mörk choklad) och strö på. Fredagsmys. Bananglassen är så enkel. In i frysen med ett par bananer. Låt dem ligga där några timmar. Ta ut och lägg i matberedare eller mixer. Kör full fart i 3-5 min tills konsistensen är krämig. Hacka nötter och strö på. Servera. Mums!
Visserligen innehåller bananer fruktsocker så det heter duga, men jag fokuserar mer på att banan har många nyttigheter istället. Frukt är inte dåligt.

What not to do # 2

Ja, här kommer lektion nummer två i "What not to do" (den förra var att ha pepparkakskrydda i Kesella. I alla fall för lite krydda).
Få inte för er att baka under en utmaning då ni egentligen inte ska äta socker och goda bakverk mitt i veckan. Idag fick jag för mig att kotta upp den däringa pumpagubben vi karvade till Halloween i måndags. Det är synd och skam att låta massa gott förfara när det kostat en hel del menar jag (6.90kr/kg och en pumpa väger några kilo). Så jag bestämde mig för att göra pumpapaj innan pumpan blev dålig. Jo, det gick ganska bra. Förutom att jag skulle ha pepparkakssmulor till den. Det slank ned tre tunna pepparkakor innan jag hann fatta vad jag gjorde. Gah!
Sedan blev det pumpa över. What to do? Jo, havrekakor med pumpa så klart. Not good. Egentligen kan man räkna detta som två lektioner. Faktiskt.
Jo, där slank det ned nån sked med smet också. Här, gott folk, hade det kunnat sluta riktigt illa. Nu började mina tankar fara kring och börja rationalisera en frossardag igen. "Dagen var ju redan förstörd" så to speak (för tre små pepparkakor och några skedar smet!). Jag kunde lika gärna sätta i mig ett par kakor när maken och dottern skulle äta och ikväll kunde jag minsann ta en stooooor bit pumpapaj. Och vem vet vad som hade kommit emellan? Lite kex, mycket mat, rostade mackor...Ja, ni fattar drillen. Men där ser ni, kvävde jag katastrofen i sin linda. Ville jag verkligen göra detta? Var jag så sugen att det var oemotståndligt? Nej, faktiskt inte. Jag tog nån kaka och en bit paj. Och stoppade i frysen istället. Till en annan dag. När jag verkligen vill. När min fokus är över. Det ni. Klapp på axeln till Trillingnöten!
Jag väljer att fokusera på det jag gjorde bra i det här fallet och inte på de tre pepparkakorna och smeten...

Dos and do nots

Kesella är nog inte det allra godaste att äta. Det är jag den första att erkänna. Trots allt har jag faktiskt börjat vänja mig vid smaken. Ofta blandar jag med fun light, men håller på att vänja mig av vid det eftersom det innehåller aspartam. Inte bra för kroppen alls.
Idag tänkte jag testa nåt som lät gott i teorin. Kesella blandat med pepparkakskryddor. I teorin lät det som sagt som en dröm. Jag kände mig lite som en vetenskapsman som kommit på en alldeles ny medicin och var till och skulle revolutionera världen. Tills jag testade...fasiken. Det LÄT ju så gott, men smakade inte alls som jag föreställt mig. Jag fick lägga till lite proteinpulver för att "söta till" det lite och då smakade det bättre. Lite valnötter, kokosflingor och jordgubbar på det och det blev riktigt ätbart. Ja, man kan ju inte lyckas alltid. Har jag hört.