Nervös

Imorgon börjar det! Jag är helt säker på att det kommer att bli en riktigt tuff månad. Det är träning varje dag och ett stenhårt kostschema. Ändå kan jag inte låta bli att se fram emot det. Jag har sett bilder med fantastiska resultat under månaden och jag är beredd att kämpa järnet.
Jag är ju också beredd på att det kommer att kännas tyngre ju längre tiden går. Det gäller att hålla sig peppad och motiverad!
"Tyvärr" startar ju min Kick-start månad på värsta sätt. Road Trip till Stockholm med möten och svårt att passa in mat och mellanmål. Jag får klura lite hur jag ska lägga upp det. Nu får jag möjlighet att använda min "frysbox" som håller maten kall i 7 timmar...det är ju trevligt!

Herregud vad jag är glad!

I eftermiddags surfade jag in på min mail och fann ett vinnarmail! Linn som driver bloggen Drivkraften (som jag nyss börjat följa dessutom) lottade ut en startavgift till Kick start i februari med World of Shapes. Jag chansade och hoppade på tåget. OCH VANN! Jag funderade i höstas på om jag skulle köra en månad med Fitness Fighten och beslöt mig för att inte göra det. Mestadels för att jag inte hade råd. Men nu!
På onsdag startar det! En månad intensiv träning med träningsprogram och kostschema. Oj! Jag som är så dålig på att låta mitt "öde" vila i andras händer.
Jag och Linn kommer att följas åt. Gå gärna in på hennes fina blogg och kika!

Jisses. Jag är alldeles till mig :)

ps, Dessutom tror jag att en liten grej från Emelie kom med posten idag...ska hämta ut det imorgon! Spännande!

Förändring är en process

Alldeles nyss såg jag en intervju med Kofi Annan på TV. Visserligen handlade det om Sydafrika (och Afrika i största allmänhet) och då sa den kloke Kofi något väldigt bra när intervjuaren frågade om det gått alldeles för fort i utvecklingen i Afrika. Han svarade:
- Förändring är en process, inte en händelse. Förändring måste få ta tid och den behöver styras.

Klokt sagt! Detta kan man ju applicera på allt.
Träning och kost till exempel. Förändring ÄR en process, även om man skulle önskat att denna förändring skulle ske över en natt eller i ett trollslag. Vare sig det gäller att du vill ändra på kosten eller börja träna, eller gå ned i vikt. Processen behöver styras. Hur, när, vad ska man göra? Det är DU som bestämmer över processen, det är DU som håller i tyglarna. Du kan dra lite i dessa tyglar och stanna upp processens framfart eller så kan du sätta i hälarna och köra full fart framåt. Inget är fel och inget är rätt. Det är bara DU som vet vad som är bra för DIG.

Förändring är en process - inte en händelse

Mmmmm

Det finns nog ingen känsla som är så fantastisk som när man är nytränad och nyduschad! Speciellt efter ofrivillig träningspaus på nästan en vecka... Life is great!

Det finns risker med allt

Och just nu är risken stor att denna blogg förvandlas till en matblogg för här kommer ytterligare recept ni bara måste prova.

Hos den här matbloggen hittade jag tidigare receptet på Skinny Buckeyes, men vågade inte riktigt testa. Sedan såg jag att Lotta hade försökt sig på och rekommenderade. Då vill ju inte jag vara sämre. Jag testade igår och himlas vad gott det var!

Bild lånad från Lotta!

Därefter testade jag Annies jordnötsbollar. De var också supermumsiga! Jag kommer att göra båda recepten igen! Perfekt om man är aningen sötsugen.

Bild lånad från Annie

Nu får det vara bra

Imorgon är det jag som släpar mig till gymmet. Nu känner jag att det värsta är över. Knappt täppt längre, inget halsont (hade aldrig ont i halsen ändå) och energin är nästan sprängfylld. Säkert tack vare två veckor av knappt någon träning alls! Imorgon smäller det alltså!

Äsch, vi kör ett recept till. Pimp my grötplättar

Pimp my grötplättar nu! I morse körde jag grötplättar till frukost.
Idag gjorde jag så här:
Koka havregrynsgröt med en gnutta salt, lite vaniljpulver och kokosflingor.
Vispa två äggvitor med mycket kanel, kardemumma, en gnutta agavesirap och vaniljpulver.
Blanda i den färdiga gröten och stek plättar i kokosolja.
Servera med frukt/ och eller sylt/äppelmos.
Mumma i magen!

Kesellaglass

För att muntra upp mig själv lite och sluta tycka synd om mig själv för att jag är sjuk bestämde jag mig för att testa att göra kesellaglass igår kväll. Jag har läst en hel del recept på sistone och tänkte att det kunde vara kul att testa.
Enkelt! Och mumsigt!

Ett paket (250 gram) fryst mango i bitar
ca 150-200 gram kesella 1%

Mixa tillsammans i en matberedare/mixer tills smeten är jämn. Ha i lite agavsirap eller bara en gnutta sötningsmedel av nåt slag OM man vill. Inte nödvändigt.

Servera direkt med lite hackade nötter och choklad (om man vill). Smakar som sorbet och är supergott. Kan frysas in. Ta ur frysen ca 20 minuter före servering.

Man kan ju i alla fall planera

Trots att man inte är frisk nog att faktiskt träna kan man ju planera träning menar jag. Så det gör jag. Syrrans svägerska är sugen på en träningskompis och jag är ju inte sen att haka på. Jag kikar på lite gruppträning faktiskt. Själv är jag ju inte en gruppträningsmänniska, men det kan kanske vara ett kul avbrott då och då att testa på. Något som mitt öga fastnade på var "Bollybeat med core/yoga". Det ska tydligen vara Asiens svar på Zumba. Dans till indiska influenser. Det kan ju faktiskt vara lite kul!
Sen fanns det nåt yogapass och corepass som verkar intressant. Vi får la se vad det blir. I så fall är det ju nästa vecka. Den här veckan är körd känns det som.

Lite roligare!

Nu är det ju snart semmeltider! Visserligen är det ju okej att äta "vanliga" semlor :) Så klart. Och det ska jag göra också. Å andra sidan skulle jag vilja hitta ett "nyttigt" semmelrecept. Med lite bättre ingredienser som också är bra för kroppen. Jag  hittade detta: http://receptfavoriter.se/recept/smala-nyttiga-semlor.html
Jag ska  också experimentera lite själv. Eller sitter ni och ruvar på ett riktigt bra recept?

Pang!

Har knappt sovit på hela natten. Förkyld och jobb idag. Mumsig kombo! Seg i skallen. Långmöte idag på eftermiddagen. Galna barn hela dagen. Längtar redan till sängen kan jag tala om. Återkommer senare. Gah.

Attans alltså

Förkylning. Kan knappt andas. Orättvist. Skit också. Fast det kunde vart värre. Tar en träningspaus. Hoppas på bättring till imorgon. Yep.

Får man säga att man är lycklig?

Jag funderar mycket på det där med lycka, på inre frid och sånt. Det har funnits långa perioder i mitt liv då jag faktiskt inte varit lycklig. Jag har ofta känt mig otillräcklig, ful, allmänt olycklig. Kanske inte allt på samma gång alltid, men antingen eller. Det är konstigt eftersom jag alltid haft mål, alltid jobbat hårt, gjort mitt bästa, kämpat på. Samtidigt har den där självkänslan legat nere för räkning väldigt länge. Osäkerhet på mig själv, mina förmågor och framtiden.
Nu har det äntligen fallit på plats. De senaste åren har jag utvecklats mycket, fått en boost i självförtroendet, mina förmågor och jag är lycklig. På riktigt. Jag har en underbar man som finns där, stöttar och uppmuntrar, ger konstruktiv kritik när jag är ute och cyklar på fel ställe, älskar mig när jag som mest behöver det. Jag har en underbar dotter som är ljuset i mitt liv, som gör varje dag speciell. Mitt jobb trivs jag med, även om det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Nyligen fick jag ett jobberbjudande som verkligen var smickrande, men som jag inte kommer att tacka ja till förmodligen. Det går framåt. Jag är supernöjd med träning och kost. Min kropp börjar jag acceptera som den är. Lär känna den på nytt och behandlar den med respekt och kärlek. Som ett tempel. Jag utvecklar hela tiden mig själv med utmaningar. Jag vågar blunda och hoppa. Vågar ta risker och utmana mig själv. Det är så uppfriskande. Det finns inget som är omöjligt!

Det är klart att inget är perfekt här i livet. Det finns saker som kan utvecklas. Livet är upp och ned, hit och dit, höger och vänster, lågt och högt. Ändå finns grundlyckan där i allt som sker. Att våga se det som är positivt i det som kanske inte alltid uppfattas som något bra. Att se livet som en resa och inte en destination.

Man kan säga att jag har en inre frid och styrka som jag funnit på senare år. Jag är tillfreds med livet. En fantastisk känsla som jag önskar att alla finge uppnå! Ibland känns det nästan som att man inte får säga att man är lycklig rent ut. Fast det gör jag ändå! Jag är fasiken lycklig!

Awww... kärlek :)

Förra veckan fick jag en vacker award av söta Malin-Charlotta med en så fin motivering: tankar "om träning och allt det som följer med, inbakat i massor med humor. Den dagen hon släpper sin bok, kommer jag vilja vara först på kvarn. "
Jag lovar att jobba på den där boken!

Man ska skicka vidare och uppmärksamma lite mindre bloggar som är värda fler läsare. Det tycker jag alla ni är värda så klart! Jag skickar lite kärlek till följande bloggar idag:

Maliniform för att hon är så himla driftig när det gäller att fixa roliga utmaningar till oss andra träningstokar! Hon bjuder på massor av spännande och goda recept så munnen vattnas emellanåt!

Doit4life är en skitsnygg morsa som tränar och inspirerar! Hon bjuder verkligen på sig själv och blandar texter med humor och allvar!

Rundarvalocksåenform är en för mig nyupptäckt träninsgblogg som både inspirerar och bjuder till skratt! Eller till och med förfäran emellan åt! Men alltid med en gnutta humor.

Fokuseradenergi som jag tidigare givit en award men som så klart är värd hur många som helst! Otroligt engagemang i träning och kost och kommer alltid med bra recept, tips och råd. Dessutom är hon någon som kommenterar duktigt och flitigt med alldeles rätt ord vid rätt tillfälle!

Ni är alla fantastiska!

Det får bli ett försök

Jo, men visst är det en liten förkylning på gång. Jajamen. Lite som icing on the cake. MEN det känns endast i nästrakten och inte i halsen so far. Jag ska gå på Lottas råd med att gurgla härligt saltvatten ett par dagar. Och ikväll blir det ett lugnt pass på gymmet i alla fall. Känns det inte bra slutar jag. Ett försök gör jag i alla fall.
Typiskt att bli förkyld.

Latare helg får man leta efter

Helgen har inte gått i många knop kan jag tala om. Det har varit helt fritt från fysisk aktivitet. Visserligen har nyttig mat slunkit ned, men ackompanjerats av saker jag normalt inte äter så mycket. En pizza till exempel. Jag har inte ätit pizza på hur länge som helst! Och det var riktigt gott.
Jag kände att jag behövde reboota lite. Ta det lugnt. Förra veckan tränade jag "bara" 3 gånger. Så lite har jag inte tränat sen...Det kommer jag inte ens ihåg! Inte ens efter att jag skulle ta en break i november blev det mindre än 4-5 pass i veckan. Många "normala" människor har ju en träningsdos på ca 3 gånger per vecka. Själv har jag 5-6. Så det var kanske välbehövligt. Det känns så! Jag är utvilad och redo för mer träning den här veckan!

Något som oroar mig lite är att halsen känns liiiiite skrapig. Kan vara för att det är morgon. Kan vara en förkylning. Lite nysningar här och där och lite nässniffel...Echineagard nästa med andra ord. Prevention!

Fat, sick and nearly dead

Hörrni, idag är det söndag. Passa på att kolla på en superduperbra dokumentär om en överviktig och sjuk australiensare som beslutar sig för att sin kropp frisk en gång för alla. En fantastisk story med ett budskap som får mig att bli inspirerad. Plus att jag vill köpa en juicemaskin.




När jag flyttat ska jag köpa en sån där manick och påbörja min läkning av kroppen. Kanske inte så extremt som 60 dagar, men som en naturlig del i min kost!

Vad vill jag?

En bra fråga. Vad vill jag? Lotta ställde den frågan när jag pratade om överträning häromdagen. Vad vill jag? En mycket bra fråga som jag funderat på sedan dess. Det finns så många bottnar i det hela och det tar nog aldrig slut. Dessutom förändras nog fokus hela tiden.
Just nu vill jag:
- ha en stark och funktionell kropp som klarar mycket
- vara skadefri. Bara stark, inga skador.
- forma min kropp. Plattare mage, synligare muskler (jag vet att de finns där under, men de kan gärna kika fram lite), snyggare rumpa.
- äta så att jag mår bra. Lagom, inte för mycket, inte för lite. Inte för strikt, men ändå inte over board.
- träna 5-6 dagar per vecka med varierad träning

Det finns vissa som påstår att allas kroppar funkar likadant när det kommer till både kost och träning. Jag tror snarare att grunderna finns där, men sen att det finns individuella skillnader. Och sen är det ju som sagt beroende på VAD man vill.
Jag skulle gärna ha en snyggt formad kropp. Sen är jag osäker på hur mycket tid och engagemang och pushning jag vill lägga ned. Är det värt att pusha superhårt med kosten och träningen för att minska midjemåttet? Blir jag lyckligare av det? Man får ju aldrig veta om man inte försöker i alla fall.

Tänk vad kroppen förändras...

Jag tog vilodag igår. Hela dagen hade jag molande värk. Den startade redan i torsdagskväll och var riktigt jobbig under dagen. Den där värken betyder bara en sak - den där tiden i månaden. Rent djävulskt har det blivit. Sedan jag slutade amma dottern för lite mer än tre år sen har jag haft ena ruskiga smärtor vid den här veckan. Det hade jag aldrig förut. Ruskiga smärtor är väl ganska relativt. Jag är extremt smärtkänslig så för andra kanske det är rena rama barnleken. Första gången det hände var jag tvungen att vara hemma från jobbet. till och med. Jag som jobbar även om jag har ögoninflammation och är så förkyld att jag knappt kan få fram ett ord. Numera vet jag ju vad det är så jag står ut med alvedon och mycket vila. Och jobb.
Vad skumt det kan vara, att kroppen kan förändras så...Det trodde jag inte. Naiv? Ja.

Så igår kväll blev det lugnt. Ingen träning och bara chilla i soffan. Det behövs det med!

Kan man träna för mycket?

Ni som har lite koll på saker och ting där ute i träningsdjungel. Visst har jag hört talas om "överträning". Att man tränar för mycket, för ofta, vilar inte etc. Kan man träna FÖR mycket egentligen? Jag menar, om man faktiskt har vilodagar (en-två dagar per vecka) och varierar sin träning mycket och är ganska vältränad (jag antar att det är lättare att träna för mycket till en början när kroppen inte är van att röra på sig nästan alls). Hur funkar kroppen? Kan det vara därför man inte går ned i vikt? Eller att inga muskler byggs? Jag tycker sånt här är superintressant.

Jag tänker ofta på oss själva som stenåldersmänniskor, för det är ju det vi är egentligen. Hur levde de? Periodare skulle jag kanske säga. Man sprang väl inte dagligen i skogen och jagade, man gick säkert långa sträckor för att samla bär och nötter, kanske dagligen. Jagade ett par gånger i veckan. Jag blir inte klok. Nu vet jag inte ens vad jag menar...Fattar ni?