Sidor

tisdag 24 januari 2012

Får man säga att man är lycklig?

Jag funderar mycket på det där med lycka, på inre frid och sånt. Det har funnits långa perioder i mitt liv då jag faktiskt inte varit lycklig. Jag har ofta känt mig otillräcklig, ful, allmänt olycklig. Kanske inte allt på samma gång alltid, men antingen eller. Det är konstigt eftersom jag alltid haft mål, alltid jobbat hårt, gjort mitt bästa, kämpat på. Samtidigt har den där självkänslan legat nere för räkning väldigt länge. Osäkerhet på mig själv, mina förmågor och framtiden.
Nu har det äntligen fallit på plats. De senaste åren har jag utvecklats mycket, fått en boost i självförtroendet, mina förmågor och jag är lycklig. På riktigt. Jag har en underbar man som finns där, stöttar och uppmuntrar, ger konstruktiv kritik när jag är ute och cyklar på fel ställe, älskar mig när jag som mest behöver det. Jag har en underbar dotter som är ljuset i mitt liv, som gör varje dag speciell. Mitt jobb trivs jag med, även om det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Nyligen fick jag ett jobberbjudande som verkligen var smickrande, men som jag inte kommer att tacka ja till förmodligen. Det går framåt. Jag är supernöjd med träning och kost. Min kropp börjar jag acceptera som den är. Lär känna den på nytt och behandlar den med respekt och kärlek. Som ett tempel. Jag utvecklar hela tiden mig själv med utmaningar. Jag vågar blunda och hoppa. Vågar ta risker och utmana mig själv. Det är så uppfriskande. Det finns inget som är omöjligt!

Det är klart att inget är perfekt här i livet. Det finns saker som kan utvecklas. Livet är upp och ned, hit och dit, höger och vänster, lågt och högt. Ändå finns grundlyckan där i allt som sker. Att våga se det som är positivt i det som kanske inte alltid uppfattas som något bra. Att se livet som en resa och inte en destination.

Man kan säga att jag har en inre frid och styrka som jag funnit på senare år. Jag är tillfreds med livet. En fantastisk känsla som jag önskar att alla finge uppnå! Ibland känns det nästan som att man inte får säga att man är lycklig rent ut. Fast det gör jag ändå! Jag är fasiken lycklig!



8 kommentarer:

Lotta Fokuserad Energi sa...

Varför skulle man inte få säga det? Jag är oftast odrägligt lycklig och är jag inte det så funderar jag på varför jag inte är det, och ändrar antingen inställning eller något annat för att bli det :-) Jag är såå glad för dig att du hittat dig själv och din lycka. Det är du värd! Massor med kramar till dig!

Annie sa...

Vilket underbart inlägg att läsa, fantastiskt att du kommit dit!!

Västgötskan sa...

Vad härligt att läsa!
Många människor skulle behöva komma till den punkt där de antingen accepterar det som de inte kan förändra, eller också verkligen agerar och förändrar det som gör dem olyckliga.

Men som sagt, härlig läsning! :-)

Malin I Form sa...

Vad härligt att känna så och riktigt härligt att läsa dessutom. Klart du ska säga det, helst skrika det ;)

Camilla sa...

Klart att du får säga att du är lycklig. Det gjorde ju jag i ett blogginlägg härom dagen ;-)

Jag gillar ditt ord grundlycka. Härligt att du har hittat grundlyckan. Sedan går ju lyckonivån upp och ner från dag till dag eller timme till timme, men härligt med en grundlycka.
Kram!

Gabbi sa...

Klart man ska få säga att man är lycklig :) Kram på dig

Malin-Charlotta sa...

Vet du, Trillis. Det finns inget underbarare än att se en lycklig människas ögon.

Och livet är en resa med alla känslor och allt dess innehåll och det är precis så som det ska vara. Det är när grunden för denna resa blir mer och mer stadigt rosa, det är då vi håller på att "hitta" hem. För visst känns det lite så..som att hitta hem?

Så unna dig att vara lycklig, för det är bara vackert.

Anonym sa...

Klart du får säga så! Glad för din skull!!!
/Ann-Louise

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...