Så här i efterhand kan jag tycka att jag var jäkligt dum som lät min fina form försvinna efter formtoppen i oktober. Jag hade verkligen kämpat och fått fina resultat som jag sedan "slängde i sjön" när jag tog en paus under november och december. Totalt ruttet.
Samtidigt känner jag att jag har ett annat utgångsläge nu. Jag
VET att jag har formen där under. Jag VET HUR jag ska göra för att komma dit med mat och kost. Jag har TÅLAMODET att kämpa på och invänta resultat. Jag har inte bråttom. Just nu. Jag ser januari som en återhämtningsmånad och därefter är det liksom fullt ös. Formen ska bli den bästa någonsin och jag känner att jag har ett annat slags fokus nu. Ett långsiktigt.
I somras/höstas tänkte jag mest på sista datumet, den 22 oktober. Då skulle det vara slut, nu gäller det. Kör det hårdaste. Fokusera
. Och så när dagen kom var det som om luften gick ur en ballong. Jag var mentalt och fysiskt helt slut och tänkte att "är det så här det ska vara att leva sunt, då vill jag nog inte vara med". Under november och december mognade jag nog något. Tanken på hur jag ska kunna bolla kost och träning i framtiden tog form och fick en planering.
I dagsläget känns det toppen. Jag har fokus, jag är långsiktighet och jag har en bra plan. Kan det bli bättre?
Det är klart att jag önskar att jag inte hade ballat ur så mycket som jag gjorde, men nu kan det bara gå åt ett håll. Uppåt!
Lite confessions från en brud med ett megastort matmonster hängandes runt halsen dagligen.
6 kommentarer:
Förstår att det kan kännas surt men se det från den ljusa sidan: du har lärt dig något oerhört viktigt om dig själv. Och vi kan träna ihjäl oss och äta hur bra som helst - om vi inte lär oss under tiden är det skit samma ändå! Så ge dig själv en klapp på axeln, efter nästa formtoppning kommer du kanske ta en lite lugnare period, men inte "slänga allt i sjön" igen, eftersom du vet hur onödig upplevelse det är. Kram!
Du är definitivt inte ensam om det där matmonstret runt halsen. Skillnaden är nog att jag har svårt att bli av med det... ;-)
Härlig inställning du har. Lycka till med fokusering och träning. Låter som du är på g och har dina mål klara! :-)
Ett tips. Skriv ner hur du känner angående att du "slängde allt i sjön" så tar du fram det du har skrivit när du har kommit till ditt mål så att du inte faller dit igen. Ta även fram den där lappen när du känner att du är påväg att trilla dit ingen.
Skriv så ärligt du bara kan allt bara för att du verkligen ska komma ihåg hur det kändes och hur du ångrade dig så att du inte trillar dit igen =)
Glöm inte vad du fick med dig under din stenhårda satsning och då tänker jag inte främst på det fysiska, utan det psykiska. Den resan, gör att du är där du är idag. Med mer erfarenhet, nya mål och ett starkare självförtroende när det kommer till din förmåga att lyckas. Ta det och använd det i din nya satsning.
Om jag får ge lite ytterligare tröst på vägen, så ju mer vältränad du är, desto snabbare kommer du i form. Kroppen är finurlig här.
Jag håller på dig!
Ja, tänk att det ska gå så fort att "rasera" allt man kämpat för...men man lär sig alltid något av sina misstag. Om det inte är "hållbart" i längden så är det nog ingen bra balans i det hela. Så det bästa är att ta en dag i taget :) Kram
Jag känner igen mig precis i det du skriver. Jag kan fortfarande kolla mig i spegeln och bli förvånad att jag är så pass stor. I huvudet är jag inte det men när man rör på sig så känner man det så det har väl sakta men säkert gått upp att så illa är fallet.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och göra nåt åt det =)
Hoppas du har en bra kväll =) Själv kommer man precis från gymmet så ska duscha och sen bara njuta av att jag tagit tag i mitt liv =)
Skicka en kommentar