Inställningen till mat

Det här med att ha issue med mat är väldigt, väldigt vanligt. Speciellt bland tjejer/kvinnor. Man testar att äta mindre, dra in på kalorier/sötsaker/skräp/bra mat och får ångest om man äter för mycket. I vanliga mått mätt är det nog inte för mycket mat de gånger det upplevs för mycket, utan en normal portion. Sedan kan det slå över. Maten bli en tröst man återgår till gång på gång på gång. Det är dock inte utan problem, det är fortfarande ett ångestfyllt ätande och inte njutning. Det är svårt att få till det där "mittemellan", det supersvenska "lagom". Att alltid belöna sig med mat är inte bra, men samtidigt är heller inte inställningen att "jag äter för att jag måste och inte för att jag vill eller tycker att det är gott" något att sträva mot.
Mat behöver vi för att överleva och upplever man ett onormalt "beroende" av mat är det inte så att man bara kan sluta äta. Som med droger, cigaretter eller alkohol. Dessa behöver man ju inte för att överleva. Faktiskt. Trots att det kanske känns så när man är beroende. Mat å andra sidan, kommer man aldrig från. Vi behöver det. Annars dör vi. Därför är det otroligt viktigt att hitta den där balansen. Mat ska vara roligt, gott, nyttigt, näringsrikt. Allt på samma gång. Och man ska njuta, utan att få ångest. Om några timmar är du hungrig igen. Oavsett om du vill det eller inte. Lika bra att ta tag i det.

Jag är en sån som har ett ansträngt förhållande till mat. I perioder i tonåren åt jag mycket lite, ibland ingenting alls. Därifrån gick jag till att överäta och nästan frossa emellanåt. Som ett beroende. Där höll jag mig flera år. För mig är det mycket lättare att vara övermätt än superhungrig. Äter man inte blir man väldigt hungrig till slut. I alla fall jag. Det är nu balansen ska hittas. Att kunna äta "det mesta" men i "lagom mängd" utan att få ångest efteråt. Det finns ingen lätt väg. Hårt arbete, mentalt och kroppsligt, ligger framför mig. Jag är en god bit på väg. Och jag kommer att nå målet. Kanske inte imorgon, eller nästa vecka, eller ens nästa år, men det kommer. Hur är er relation till mat?

Dagens inlägg inspirerat av Beata!