...som tjugo-nånting. Det slog mig alldeles nyss. Om drygt tre veckor är jag trettio-nånting! Jag kan inte riktigt fatta ännu. Ibland känns det som om jag är 16 fortfarande och ibland känner jag mig som 67. Ålder beror nog på vilken dag det är. Man är ju aldrig äldre än man känner sig, har jag hört.
Jag vet inte riktigt hur jag känner inför att åldras. Några gånger tidigare har jag skrivit om ämnet och beklagat mig. Mestadels för att jag redan tampas med rynkor, vitt (! och jag överdriver inte) hår och minnesförlust. Det är väl det mindre roliga med åldern. Å andra sidan skulle jag inte vilja vara 16 eller 20 igen. Faktiskt. Jag skulle inte ha nåt emot att se ut som 20 fram tills dess att jag blir 60-nånting. I alla fall som det känns nu.
När jag började på universitetet gick det en tjej på en av mina kurser. Supertrevlig och lätt att ha att göra med. Jag fick för mig att hon var lika gammal som mig (typ 19). En dag, när vi satt i cafeterian, berättade hon att hon skulle ha 30-årsfest. Jag och de andra kursarna satt bara och gapade. Helt otroligt. Hon berättade också att hon under vintern varit på en skidanläggning och när hon skulle köpa liftkort frågade kassörskan om hon skulle åka som barn eller vuxen. Där gick vuxengränsen vid 15! Inte illa.
Fast nog skulle det vara lite trist att vara 30 och sen bli tagen för så pass ung att man är ett barn? Lite respekt vill man väl ha ändå, när man uppnått en sådan aktningsvärd ålder.
Men som sagt. 30 är jag inte förrän om drygt tre veckor. Det är lång tid det. Jag måste passa på att utnyttja min ungdom lite mer fram tills dess. Hoppa fallskärm kanske. Åka scooter. Simma med hajar och sånt annat som man blir alldeles för rädd för med åldern. Fast jag är redan rädd för allt detta så jag skippar det tror jag...
8 kommentarer:
Jag tänker att det mest är en siffra nu för tiden, det där med åldern. Det är, som du skriver, mycket beroende på vad det är för som gör hur gammal man känner sig. Jag skulle heller aldrig vilja vara 20 igen. All osäkerhet, och allt man trodde att man skulle vara för att passa in. Jag har två år kvar till 30, men känner ingen som helst ångest för att åldras. Fast å andra sidan fastnar jag bara för unga killar. Jag kanske håller på att bli tantsjuk?
Du får göra något riktigt wild and crazy för att markera övergången till trettio någonting ;)
Kram på dej!
Skratt, du låter som livet snart är slut? Jag är 42 år och förstår knappt vad du skriver.. Livet blir bara bättre och bättre och det finns inte en födelsedag jag ångrar. Jag är smartare, starkare, klokare och snabbare och visst är jag lite rynkigare men hellre det :) Puss och kram på dig!
"Så var det slut"....?
Haha!! Tack för den.
Hälsar 32- (snart 33-)åringen. ;-)))
Kram M
Jag tyckte inte det kändes så farligt att fylla 30, nästan lite bättre att vara någonting-på-trettio än tjugosomething. Men 40... Det är bara en siffra, och jag har lite drygt 7 år kvar men ibland tänker jag på det :)
30?
Sötaste du. Det är ju rena ungdomen!
Du är ju inte ens halvvägs genom livet.
Kom igen om en 15-20 år DÅ har du kanske rynkor och vita hår. ;-)
KRAM & grattis i förskott. (Nu var jag nog först! hihi)
haha, en var bra :P
Haha, vilken fantastisk bild och text;)
Jag håller med: Skulle faktiskt inte vilja vara 18-20år igen, jag har ju nyss passerat 25åå men känner att det är skönt att vara VUXEN. Haha. Men som du säger. Det känns ju lite jobbigt att det kroppsliga peakar vid typ 30 och sen börjar dala... Man önskar man kunde frysa åldrandet nu!;)
Vi känner alla olika inför detta med ålder. Och jag vill tro, att pratar man om ålder och tänker på ålder som något negativt, ja då blir man gammal.
Jag hade också rynkor när jag fyllde 30. Skrattrynkor runt ögonen. Nu har de där små skrattrynkorna blivit stora, längre och fler. Men de är en del av mig, så som jag är. Skrattig, positiv och ofta leende! Däremot har jag fått en kis-rynka mellan ögonen (även kallad bekymmers-rynka) för att jag inte varit klok nog att ha solglasögon och solkräm på jobbet under alla dessa år jag jobbat utomhus. Den är jag däremot inte sams med och den kommer jag att ta bort när den är irriterande nog. För den är inte jag.
Hoppas du hänger med här...
Kramar om!
Skicka en kommentar