Sidor

onsdag 4 april 2012

Gång på gång på gång

Under de senaste två åren har jag haft en massa utmaningar. Både vad gäller träning och kost. Träningen brukar flyta på, inte så många svackor. Vem hade trott det för tre år sen? Inte jag i alla fall. Trots att jag varit och nosat på träning under hela mitt vuxna liv har det liksom aldrig satt sig ordentligt. Förrän 2009.

Det som spökar mest och som hindrar mig från toppform, är kosten. Mat. Jag vet att detta är fallet för många människor. Det är maten som ställer till problem. För mig är det framför allt socker. I alla former. Jag har avstått från socker under långa perioder och det har gått fint. Men så efter den där månaden, de där två månaderna eller till och med tre månaderna tänker jag att jag är "safe". Det är klart att jag kan bara ta "lite" och sen är det bra? Som normala människor. Så snart det där första steget är taget är det en nedåtgående spiral. och jag går på den gång på gång. "Men den HÄR gången kommer det att funka!" Det är som om jag glömt alla de andra gångerna då det inte funkade.

Hela mars månad har präglats av kosten för mig. Det som ställde till det var den där helgen då jag åt godis. Efter det har det liksom inte gått att stoppa. Visserligen inte så att jag käkat varje dag eller så. Nej. Inte alls. Men efter ett par dagar, ni vet den där avvänjningsperioden man har med socker?, har jag ändå gett upp. Käkat nåt sött. Och lite till. Och sen slutat igen. Som om det inte är värt att ge upp sockret ändå. Jag faller ju ändå tillbaka.

Nu undrar jag varför man har så svårt att ge upp socker för alltid? Är det just de där orden "för alltid" som gör att det känns så hemskt? Det finns så mycket annat gott man kan äta om man är sugen på nåt roligare än kesella och bär (för face it, det ÄR gott, men dag ut och dag in? Nä.)...Att aldrig mer få smaka på lösgodis? Eller äta den där syndiga cupcaken? Aldrig, never. No more. Egentligen. På dödsbädden är det DET man kommer att tänka på? "Åh, jag skulle ha käkat fler morotskakor med glasyr?" Klart man inte gör. Inte heller tänker man att man skulle tränat fler timmar...Man tänker på sin familj och kärleken...
Sedan kan jag tycka att det är svårt att helt låta bli socker på grund av den fikakultur som råder. Vid fikat är det oftast nåt sött till kaffet/teet. Alltid. Det är väldigt sällan jag blir bjuden på nåt annat, mer matigt eller nyttigt. Till och med en knäckemacka med skinka eller ägg skulle sitta fint. Som ett mellis, snarare än bara fika. Något för alla. Det ÄR ganska trist att sitta där med sitt kaffe och ja. Bara kaffet. Ibland är det okej, men alltid? Nae.

Jag funderar på att göra slut med Mr socker once and for all. Vi har kamperat ihop i många år på gott och ont. Vi har upplevt massor med äventyr på flera kontinenter. Många fina upplevelser att ha som minne. Nu är det nog dags att vi tar farväl. Vi skakar hand, bryter ihop lite på varsitt håll några dagar och går mot andra, bättre förhållanden. Jag tror inte ens att vi kan fortsätta som vänner.

Låt mig begrunda mitt beslut ett par dagar, nån vecka...Att göra slut är aldrig lätt.

5 kommentarer:

Kevlarsjäl sa...

Jag hade kunnat skriva detta inlägg. Jag är (antagligen precis som du) konstaterat sockerberoende. Och för mig är det också så himla jobbigt att tänka "aldrig mer". Det är väl därför jag faller dit om och om och om igen.

Läste boken Vitt begär och även om jag inte är som Gunilla som skrivit boken känner jag igen mig i mycket. Men det är så otroligt svårt. Jag vet inte hur jag ska gå tillväga.

Hoppas du hittar din väg. Vi får stötta varandra.

Anna sa...

De va till FK som han inte anmält och vi hade pratat om att göra de i tid så vi inte förolora pengar när de väl är dax för han ska vara borta varje vecka o de bli en hel del. Nu har jag fått fixa detta, som vanligt!

Jag hatar socker, men verkar som jag är fast IGEn, suck!

Anonym sa...

Jag har svårt för det som är "ALLTID" och "ALDRIG". Jag kan inte säga aldrig mer socker för då blir socker galet intressant, jag letar hellre alternativ i lugn och ro utan en pistol mot tinningen :-) Jag tycker att ditt inlägg är kanon, och jag känner ångesten.. Det är skitjobbigt och jag kommer nog aldrig se så perfekt ut som jag vill, men sådär galet strikt att ordet ALDRIG kommer in i min kost varken vill jag eller kan jag.. Jag gör så bra val jag kan och jag är jättebra på det, ibland väljer jag mindre bra saker och DET vill jag lära mig. INGEN MER ÅNGEST = det är nog mer mitt mål. Puss och kram!

Anna sa...

Jag håller fullkomligt med dig, men med tanke på att man är rätt beroende av pengarna så gjorde jag de. Dock ska han få höra de ett antal gånger, hehe. Eller han har redan hört de tillräcklig, men de tåls att upprepas =)

Malin-Charlotta sa...

Ofta är det förbuden vi har svårt att förhålla oss till. De blir som en liten envis magnet som drar i oss än värre än tidigare.

Gör det som känns bäst för dig, utgå helt från dina egna slutsatser och värderingar. Fråga dig själv när du mår som bäst, med eller utan? Och fråga dig även om du kan nå en disciplin att hålla dig till en viss mängd (typ 10 godisbitar). Ofta är det disciplinen som sviker oss, men den går att öva upp :)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...