Sidor

onsdag 7 december 2011

Kan inte låta bli att tävla

Jag blir supertävlingsinriktad när jag springer bredvid någon på löpbandet på gymmet. Det bara kommer över mig helt automatiskt. Jag försöker att inte tänka på den som springer på löpbandet bredvid, men det går inte. Istället sneglar jag lite i smyg för att se hur långt personen sprungit, hur snabbt och hur länge. Sen ökar jag på. Ibland är det ju bra eftersom man får en extra skjuts, men ibland, om man vill springa lite längre, kan orken ta slut. Detta händer också när jag springer utomhus på vår, sommar och höst. Hamnar jag bakom någon måste jag springa om! Fast jag kanske inte orkar hålla det tempot hela vägen.
Igår var det en sån kväll när jag sprang bredvid någon som brukar springa snabbt och länge. Jag ökade, ökade lite till och sen var min inre tävling igång. Jag kunde faktiskt springa ganska länge på höga farter.
När jag började för två år sen tyckte jag att 6.5 på löpbandet var snabbt. Nu kan jag lätt springa 9.0 och igår var jag uppe ända på 11.5 ett tag innan det blev för tungt. Det känns toppen!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh löpband! Jag trodde aldrig jag skulle sakna att springa på löpband, men nu gör jag faktiskt det. Dels antar jag eftersom jag inte kan speinga alls, men också för att det är så enkelt... bara ställa sig och låta bandet göra jobbet och benen flyta på, och dels eftersom vädret är sååå tråkigt ute just nu. Vill!

Anonym sa...

Härligt!!

Malin-Charlotta sa...

Haha, åh vad jag känner igen det där .....;-)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...